Är det dags att allokera om från aktier till företagsobligationer? Aktiemarknaden har rekylerat starkt sedan botten den 23 mars medan företagsobligationsmarknaden, med lägre inneboende risk, ännu inte är i närheten av denna återhämtning. Det finns exempel på bolag där obligationen tappat mer i värde än aktien och då har vi enligt min mening en felprissättning.
Vi kommer säkert att få se en hel del inställda räntebetalningar, uppskjutna amorteringar och även erbjudanden om att konvertera skuld till aktier (så som Norwegian gjorde) men då ska man komma ihåg att obligationsinnehavarna ofta är i en mycket bättre position än aktieägarna som risker att bli rejält utspädda. Vissa utgivare av obligationer har exempelvis lämnat aktier i dotterbolag i pant vilket innebär att långivarna kan ta delar eller hela verksamheter ifrån aktieägarna om de inte fullgör sina åtaganden. Detta medför i sin tur att aktieägarna kommer göra allt i sin makt för att blidka obligationsägarna och det är därför jag tror att uppsidan finns kvar i företagsobligationsmarknaden. Samma möjligheter finns inte i aktiemarknaden som i min mening har återhämtat sig något för fort.
Eftersom företagsobligationer fungerar så att de vid löptidens slut återbetalar lånesumman samt räntor (så länge företaget som ställt ut obligationen) inte går i konkurs, spelar kortsiktiga svängningar mindre roll för den långsiktiga avkastningen.
I Case Safe Play har förräntningstakten till exempel stigit från 4,5 procent till cirka 6,5 procent och så länge som företag inte ställer in betalningarna kommer fonden att få inbetalningar motsvarande förräntningstakten.
I en normal marknad så brukar kreditmarknaden smyga sakta uppåt i en nästan linjär utveckling men i och med Corona, oljekris och annan politisk oro så är den normala spelplanen inte längre aktuell. Men med det sagt så är jag ändå positivt inställd till kreditmarknaden utifrån rådande marknadsläge.
Gällande företagskrediter så gäller det alla hålla tungan rätt i mun. Det kommer att bli lika viktigt att äga rätt företagsobligationer som ”stock picking” i en aktiefond. Vissa bolag kommer att kunna betala både ränta och amortering utan problem medan andra kommer hamna i rekonstruktion eller i värsta fall konkurs.
SEB har släppt en intressant analys som visar refinansieringsbehovet utifrån brasch i Norge och Sverige.
I bilden ovan kan vi se att det framförallt är shipping, fastighet och oljeindustrin som har stora förfall under 2020. Totalt är det cirka 36 Mdr norska kronor som ska hitta ny finansiering under 2020. Det är inga jättebelopp men för vissa branscher kommer det ändå att innebära problem.
Vi väljer därför att ha kraftig undervikt i fastighet, shipping och olja i våra räntefonder. När bankerna kom med sina kvartalsrapporter visade det sig att kreditförlusterna var lägre än väntat. Resultatet för bankerna var helt okej och det känns relativt stabilt. Därför känns det bra att låna ut pengar till stora och stabila banker och inte gå allt för långt ut på riskskalan i jakt på avkastning.
Jag ser fortfarande väldigt bra möjligheter på företagsobligationsmarknaden eftersom den ännu inte fullt ut har belönat bra bolag med höga obligationspriser kontra dåliga bolag. Min bedömning är att det på sikt kommer att skilja väldigt mycket i obligationspriserna utifrån potentiell kreditrisk och därför kommer ”bond picking” bli oerhört viktigt den närmaste tiden.
Tom Andersson, ansvarig fondförvaltare i Safe Play
Texten ovan är marknadskommentarer från Case och ska inte ses som investeringsrekommendation eller rådgivning. Eventuella investeringar sker på egen risk och pengar som placeras i fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. Fondsparande bör ses på lång sikt.
Lämna en kommentar